20 maj

Fitch, please.

15 maj

Apropå absolut ingenting så påbörjade jag i dag ett experiment. Eller ett projekt, eller vad man ska kalla det. Ett test. Det hela gick till så här: jag googlade runt på det stora internetz och hamnade på olika vegan-sidor. Jag läste om någon kändis som tydligen blev vegan efter att någon hade sagt till honom att hans hudproblem skulle försvinna om han slutade konsumera mejeriprodukter. Killen slutade med det, och hans hy blev relativt snabbt mycket bättre. Då googlade jag på det, det vill säga hudproblem och mejeriprodukter. En hel drös med människor anser tydligen att det finns ett samband mellan akne och mejeriprodukter. Slutsatsen av detta är att många människor kan bli av med sin akne om de slutar med mjölk, grädde, ost och annat. Många personer jag läste om hade, precis som jag, testat en hel del grejer - bland annat Tetralysal - men ändå inte helt blivit av med sin akne. Så slutade de med mjölkiga grejer. Och efter ett tag försvann aknen.

Det där låter ju toppen! tänkte jag. Jag smsade nyheten - eller ja, någon nyhet är det väl egentligen inte, för de flesta; för mig var det dock nya rön - till min systeryster Therése, och vi bestämde oss för att prova. Varför inte, liksom? Då började nästa googlings-session (undrar hur mycket jag har googlat i mitt liv?), som gick ut på att hitta substitut för olika mejeriprodukter. Jag älskar yoghurt with a passion och behöver byta ut just den produkten mot något vettigt. Jag kan ju liksom inte äta gröt varje morgon, det blir inte gott. Och så är det ju alla dessa maträtter med grädde, creme fraiche och annat... Sådant måste ju bytas ut mot något. Man får nog prova sig fram, kolla lite hur veganer laga mat och utgå från det, tänker jag.

När jag var på Hemköp köpte jag i alla fall det som syns på bilden ovan: havregurt och vegan-steksmör. Någonstans måste man ju börja. Jag var väldigt skeptiskt till havregurten. Men när jag öppnade den och luktade på den så verkade den ändå helt okej. Den luktade lite sötare än yoghurt, men inte direkt äckligt. Sedan hällde jag upp lite havregurt i en tallrik. En lite gulaktig, slemmig sörja mötte mig. Det såg lite ut som Frestas vaniljsås, fast mer utspätt. Sedan åt jag havregurten. Det var inte gott. Jag vet inte exakt vad det smakade, men det smakade väldigt sött och konsistensen var ingen höjdare. Jag kunde inte ens äta upp en hel tallrik av den där gurten, för jag började må lite illa. Jag får nog leta vidare efter ett bra substitut till min yoghurt. (Jag äter yoghurt cirka två gånger om dagen, ibland tre, så det blir verkligen ett projekt för mig att hitta ett substitut till det.)

Det är väl ungefär allt jag har att skriva om ämnet dra ner på mejeriprodukter än så länge. I kvällens middag är det creme fraiche, så där spricker planen lite. Men i morgon ska jag nog klara mig. Kaffe med mjölk ska jag sluta med, i alla fall. Blir bara svart kaffe framöver.

13 maj

Victoria och jag har var sin ny grej. Jag använder ordet "grej", för jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det. Inte direkt ett intresse. Inte en hobby. Bara var sin ny grej att ägna oss åt, helt enkelt. Här är Victorias nya grej:

Hannah och Amanda. Som ni ser är det ju absolut inte två "grejer" det handlar om, utan helt vanliga människor. Två honor, alltså. Som heter Hannah och Amanda. Exakt vad de är kända för har jag ingen aning om, men tydligen har de både tv-program, poddar och tidningar på meritlistan. Så Victoria lyssna/kollar/bläddrar igenom en massa av deras grejer. 

Min nya grej, däremot, är följande:

Ellen DeGeneres och Portia De Rossi. Inte heller här handlar det egentligen om "grejer", utan två helt andra honor. Amerikaner. Eller ja, Portia är ju från Australien men jag antar att hon även är amerikansk medborgare nu för tiden. Men vad är då så kul med Ellen och Portia? Ja, behöver man ens ställa frågan? Ellen är ju en av de roligaste människorna som travar runt på jorden, så där behöver man väl inte säga så mycket. Och Portia blir ju automatiskt rolig för att hon är gift med Ellen. Så funkar det ju, liksom. Den senaste tiden har jag tittat på massor av Ellen-klipp på YouTube. Hon är en sådan människa som man (jag) vill bli kompis med. Ha som granne, typ. Så att man kan gå över på en kopp kaffe, eller något. Det jag gillar allra bäst med Ellen är hennes budskap om snällhet. Ni som har sett hennes program har väl hört hur hon i slutet säger "Be kind to one another"; är inte det där med snällhet sjukt underskattat? Jag minns när vi i fyran eller så skulle säga bra egenskaper om varandra, eller om det var människor i allmänhet. Sak samma; bra egenskaper skulle i alla fall lyftas fram. Någon sa "snäll", och då sa vår ena lärare "Snäll? En kossa kan ju vara snäll!" Som om snällhet liksom inte var värt något. Som om det var en så enkel, självklar egenskap att den inte ens skulle lyftas fram. Läraren fick det att låta som att om någon säger till en att man är snäll, då har man inte gjort tillräckligt intryck.

Jag håller inte med om det där. Det är nog därför jag gillar Ellen. Snällhet är värdefullt. Snällhet känns, på något sätt, bortglömt. För om alla bara var lite snällare mot varandra, skulle inte hela omgivningen då vara bättre? I snällhet ligger ju nämligen så mycket annat inbakat. Rättvisa, jämlikhet, hjälpsamhet. Medmänsklighet, över huvud taget. Be kind to one another. Jag tror verkligen att det ligger något i det.

Men nog om snällheten. Vill man ha något att drunkna i så finns det hur många Ellen-klipp som helst på YouTube. Hon har väl haft den där talkshowen i tio år nu, eller så, så man kan säga att det är ett helt hav av klipp. Förutom klippet med Ellens och Portias fashion face-off som jag la upp härom veckan så är det här några roliga grejer att kolla in:

Här är en gullig unge som heter Kai. En bit in i klippet sjunger han Bruno Mars-låten When I Was Your Man för Ellen. Vill man bara se sången (och det vill man!) så kan man spola fram till 2:30. Fast innan det berättar Kai bland annat om när han träffade Bruno Mars, och det är också en rolig historia. 
Det här är också roligt. Kate McKinnon gjorde en Ellen-sketch i Saturday Night Live. Så först kollar man på det här klippet, där Ellen pratar om det och där man får se lite av sketchen. Sedan kollar man på...
... det här! Kate McKinnon är gäst hos Ellen, och det verkar vara ett av de nervösaste ögonblicken i Kates liv.
Sedan har vi även det här klippet (jag tänker inte ens be om ursäkt för denna klipphärva. Ni får skylla er själva, som läser min blogg!). Som födelsedagspresent till Portia gjorde Ellen och några till en liten pjäs över hela Portias liv.
I det här klippet visar Ellen en Match.com-profil hon har skapat åt sin mamma.
Annars är det här roligt, också. Innan Portia skulle vara gäst hos Ellen för första gången ville Ellen förbereda henne lite, så att det hela skulle verka naturligt.

Ja, som ni förstår så skulle jag kunna hålla på så här, och rekommendera klipp efter klipp, väldigt länge. Men då skulle ni ju tröttna. Hur man nu kan tröttna på Ellen. Är det ens möjligt? Tror inte det. Men visst är det bra ändå, att Victoria och jag har var sin ny grej att ägna oss åt? Man måste alltid ha något att sysselsätta sig med. En sak som är extra bra för mig, med tanke på allt ovanstående, är att vi även har börjat titta på Ally McBeal. Tv-serien, alltså. Vi har inte ens sett klart första säsongen än, men senare kommer Portia att spela någon, om jag har förstått det hela rätt. Och vi ska även ge Arrested Development en chans, ännu en serie där Portia är med. Fast det visste jag faktiskt inte direkt när jag började kolla upp den serien. Vi har sett två avsnitt hittills, och det var ganska kul. Blir säkert bättre när man har kommit in i handlingen lite mer!

12 maj

Oj, behövde nog en bloggpaus efter den där 100 dagars-utmaningen. I tisdags var jag och Karolina på Debaser Slussen och såg Title Fight. Riktigt grymt! Har inte lyssnat på dem länge alls, kanske något år till och från, men det var superkul att de pallrade sig till Schweden för en spelning. Förband var Dead End Path (och Whirr, men dem missade vi), inte riktigt min kopp, men schysst drag ändå. Title Fight var hur bra som helst. Det var inte särskilt många i publiken, kanske runt 100 pers eller strax över. Och på Debaser går det väl ändå in några hundra? Jag har förresten inte varit på Debaser sedan jag såg Coheed där 2006, och nu insåg jag verkligen hur liten lokalen är. Sjukt att jag och Becca stod där med några hundra andra för sju år sedan och såg Coheed?! Känns nästan stort, så här i efterhand.

Det sugigaste med Debaser Slussen är att de tydligen har systemkameraförbud. Så jag fick ta en massa sugiga iPhone-bilder, i stället. 

6 maj

Här kommer två herregud-saker:

1) Herregud, jag har ju ingen koll! Blogg 100-utmaningen är ju över. I typ torsdags eller något hade jag tydligen skrivit mina 100 inlägg och därmed var kalaset slut. Skrev alltså ett inlägg om dagen i 100 dagar. Jag kommer säkert att fortsätta blogga regelbundet, men kanske inte riktigt varje dag nu. Men kan ju alltid sikta på att publicera ett inlägg typ... var tredje dag. Eller kanske varannan. Vi får se hur det blir med allt.

2) Herregud, jag glömde skriva en av de viktigaste sakerna med Bruce-konserten! (Hur kunde jag glömma att nämna detta?!) Det viktigaste med lördagen var så klart att se själva Bruce och resten av E Street:arna. Men innan jag och Victoria gick och satte oss på vår läktare, när vi precis hade ätit upp våra hamburgare, så gick Peter LeMarc förbi oss. LeMarc! Stora grejer på Friends Arena, alltså. Gick dock inte efter honom och upplyste honom om att han är bäst. Träffade ju honom i oktober förra året, så jag kände att jag kan ge honom lite space från mitt fangirlande en stund nu.

5 maj

I går var jag på min första Bruce Springsteen-konsert någonsin. Såg även Friends Arena för första gången någonsin, men det är ju mindre viktigt. Kommer inte att skriva något särskilt om konserten; det är alldeles för svårt. Det var en riktigt, riktigt bra konsert. Bruce är verkligen... rockstjärna. Väldigt kul att äntligen få uppleva honom live. För mig var det viktigast att få höra Thunder Road, och det fick jag minsann! Det var även fantastiskt att se Bruces fantastiska intensitet när han spelade piano med huvudet och näsan, samt när han sträckte ut sin Fender i publiken och lät alla som nådde slå på strängarna. Men men, mer än så kan jag egentligen inte skriva. Det var en stor upplevelse, så kan kvällen sammanfattas. Vill man veta mer om setlist och så vidare så är det ju bara att googla.

4 maj

Sitter i gästlägenheten hos Therése och Stoffe. Victoria och jag kom ut hit till Sjöstan för lite mer än en timme sedan. Innan dess gick vi på stan. Om ungefär en timme ska vi bege oss mot Solna, där vi ska se Bruce i kväll. Ska bli spännande att se om vi även lyckas ta oss hem efter konserten.

Bilderna tog jag med telefonen, i Theréses och Stoffes lägenhet. Bara för att kunna krydda det här inlägget visuellt.

3 maj

Vann ju kaffe i går, och i dag hämtade jag det. Blev väldigt överraskad (och glad, förstås!) när jag fick veta att det handlade om tre paket kaffe. Jag hade räknat med typ ett, för bara det tyckte jag var jättesnällt. Men jag fick alltså tre paket kaffe. Det var det kommande fiket Duxe coffee shop & Mfg Co som gav mig kaffet, gissa om jag kommer att bli deras stammis. Det hade jag i och för sig redan tänkt bli, med tanke på att de tidigare hade Linköpings bästa skatebutik (som tyvärr har slagit igen nu, rest in peace!), så jag vill sponsra dem på alla möjliga tänkbara sätt. Hur som helst: kaffe från Stockholm Roast. Jag och Victoria provade kaffet längst till höger i bild i dag. Men det där med kaffebetyg återkommer jag till när vi har provat alla tre sorter.

Till alla som bor/råkar befinna sig i Linköping kan jag bara säga: fika på Duxe från och med den 23 maj (de planerar att öppna då). Till resten av världen: kom till Linköping så kan jag visa dig var det riktigt goda kaffet finns i den här stan.

2 maj

Fick nyss veta att jag har vunnit überlyrrigt kaffe från Stockholm Roast! Det nya fiket Duxe Mfg Co. i Linköping hade en tävling på Fejjan, och så vann jag. Galet bra, med tanke på att jag och Victoria älskar gott kaffe. Tack, Duxe!

1 maj

Hittade en död fågel i dag. Tog ett par bilder, och den här som jag tog med Hipstamatic blev min favorit. (Hade ingen vanlig kamera med mig, utan endast telefonen, så då får det ju bli som det blir med livet och så vidare.)

30 april

Bild från Tumblr. Mer än så orkar jag inte blogga i dag.

29 april

Hemma igen från Karlshamn. Har haft en toppenvecka på alla sätt och vis. Pluggat och umgåtts, precis som planerat. Nu hoppas jag att Max och Malin kommer till Linköping snart och hälsar på, så att vi kan göra en massa kuliga saker. FF! (Heter det fortfarande FF, eller är det helt 90-talet att säga det? Vill ej vara ohipp!)

Här kommer lite blandade mobilbilder från veckan. Den första visar mig i en pose som ni aldrig sett mig i förut. Vi spelade Xbox Kinect.

När vi skulle ta den sista bilden sa Max: "Okej, vi gör rapeface!" Han verkar inte ha koll på att jag är på gränsen till ohipp och inte har koll på alla nya uttryck och fenomen. Jag hade så klart ingen aning om hur man gör rapeface men sa "Okej!" och typ went with the flow, liksom.

28 april

28 april

Glömde visst blogga innan lördag hann bli söndag. Fast halv ett på natten räknas i stort sett till dagen innan. I morgon är min sista heldag i Karlshamn, så ska passa på att umgås med så många som möjligt. Och så måste jag boka en sista minuten-biljett hem.

26 april

25 april

25 april

Reppar Pianos i min ena Pianos Become the Teeth-tischa. Pluggar och fotar selfies. En helt okej torsdag, liksom.

24 april

Det är svårt att förstå att The Killers - jag upprepar: The Killers - har gjort något så bra som All These Things That I've Done.

23 april

Håll i era hattar nu, för här kommer jag stormandes med ett sprillans nytt epitet! Bea "Hästtjejen" Karlsson är mitt nya smeknamn. I dag var jag nämligen i stallet med Malin. Hon hade ridlektion, så vi satte oss på var sin cykel och cyklade till gården där det kryllade av hästar. Sedan valdes det häst för dagens lektion, fixades i ordning med alla olika hästar, leddes in i själva ridhuset och slutligen hoppades det över hinder. Nu låter det som att jag var väldigt inblandad i alla dessa steg. Sanningen är att jag stod på tryggt avstånd (minst en meter) från alla hästar hela tiden. Jag litar nämligen inte alls på hästar. De är hur stora som helst och stirrar på en med klotiga, blöta ögon. Men det var roligt ändå, att vistas en stund i stallmiljö. Det har jag inte gjort sedan någon gång för minst tio år sedan när Therése brukade greja en massa med hästar och stall och hö och sådant.

Här är en långt ifrån optimal iPhone-bild. Men det är i alla fall en bild. Den föreställer Malin på hennes favvohäst Pinnen.

22 april

Åh, har spelat SimCity med Max och Malin. De har det på en dator. Så sjukt roligt spel. Vill också ha det, men det finns ett flertal problem med att skaffa det:
1) Finns ej till Mac än (släpps i sommar, tror jag).
2) Något *geni* på EA Games har kommit på idén att man måste vara uppkopplad mot internet för att kunna spela = jobbigt för mig som har ett relativt långsamt mobilt bredband, vilket dessutom envisas med att hoppa ur stup i kvarten.
3) Skulle bli så ruggigt beroende av att ha SimCity på min dator.

Det enda positiva med hela den här situationen är att jag inte har något annat val än att inte skaffa det, för jag har verkligen inte råd med något datorspel just nu. Så jag får helt enkelt släppa tanken på att sjäv äga SimCity just nu, och bara njuta av att spela det här i Karlshamn den här veckan. Rätt så skönt, ändå.

21 april

Åkte tåg en stund, kom fram till Karlshamn runt kvart över tre på eftermiddagen. Spelade brädspel med mina kusiner. Vi spelade bland annat Labyrint, det är ett av mina bästa brädspel någonsin! Älskar det. Senare på kvällen spelade jag och Malin - min ena kusin, alltså - nya SimCity på datorn. Galet kul! Vill ha det, men det vore alldeles för farligt för mig att skaffa det just nu. Jag skulle bli helt beroende av min lilla stad och spela hundratals timmar i sträck.

I morgon ska jag försöka pallra mig upp klockan sju, och vara pluggfärdig klockan åtta. Sedan har jag tänkt plugga till klockan tre, då jag och Malin ska hämta Elin (ännu en kusin) i skolan. Efter det ska jag, Malin och Elin roa oss. Vad vi ska göra vet jag inte. Det beror på vädret. Möjligtvis gå till en lekpark, så att Elin får leka av sig. Och jag också, för den delen. Jag måste nog helt enkelt gå och lägga mig nu, om jag ska orka hela morgondagen. Sover i ett helt eget gästhus här hos familjen Abrahamsson. Här finns till och med ett kök, så jag kan verkligen hushålla mig själv under dagarna när alla andra är i skolan och på jobbet. Hoppas att jag får mycket gjort på mina uppsatser!

20 april

Victorias mamma var här och hälsade på i dag. Först fikade vi här hemma - Victoria hade bakat något slags citronpaj och jag hade bestämt att vi skulle ha vaniljvisp till (vaniljsås/vaniljvisp är typ det godaste jag vet) - och sedan gick vi på stan. När vi hade gått på stan ett tag åkte vi till Tornby, där jag och Victoria passade på att storhandla medan Victorias mamma gick på Ikea en stund. Sedan lunchade vi på Ikea. Efter lunchen tog vi en kaffe här hemma medan vi kollade lägenheter på Hemnet. Alla är engagerade i vår kommande flytt till Stockholm. Längtar verkligen!

Snart ska vi gå till stan, vi ska ut och äta på en ganska ny restaurang här i stan. Vi firar fyra år! Fatta vad länge. Egentligen inte förrän i morgon, men då åker jag till Karlshamn så vi äter ute i dag i stället. När vi kommer hem måste jag packa. Att packa är verkligen tråkigt. Och inte är det roligare att packa upp, precis. Men det ska jag ju å andra sidan inte göra förrän om mer än en vecka, så det behöver jag inte fundera över så mycket nu. Och en hel del av det jag ska packa ner är pluggböcker, så det går ju fort att slänga ner i väskan.

19 april

Victoria och jag var på Resia i dag och bokade en resa! Dra på trissor, tänker ni säkert. Det tänker jag också. Resor är verkligen inget man har blivit bortskämd med som student. Men nu har vi slagit till på två veckor i Grekland. Vi blir borta över midsommar. Ön vi ska åka till heter Zakynthos. Resia-tjejen sålde in oss direkt på den ön, för min del särskilt när hon nämnde att det finns havssköldpaddor att titta på där. Havssköldpaddor! Rena rama urdjuret, liksom. Närmare dinosaurier kommer man väl knappast i dagens samhälle?

18 april

Nu när min intensiva period av skönlitteratur (det vill säga ett halvår av litteraturhistoria) är över så har jag börjat rota i min tidningshög under sängbordet. Där har jag nämligen samlat på mig en hel del tidningar sedan en tid tillbaka. Vissa nummer är halvlästa. Andra helt olästa. Ytterligare andra är fortfarande inplastade. Det beskriver tydligt hur dålig jag har varit på att läsa tidningar regelbundet. Språktidningen, Filter, Kingpin, Rock Sound och Transition är några av tidningarna som har legat där och samlat damm. Tills nu. Nu har jag nämligen börjat ta tag i den där högen. Ikappläsandet. Är alldeles för trött på romaner för att orka läsa en sådan på ett tag, och då kommer tidningar väl till pass.

Till frukosten i morse hittade jag ett nummer av Språktidningen som jag inte har läst innan. Av någon anledning har de satt Charlotte Perrelli på framsidan. Det har i och för sig inget med det jag ska berätta att göra, men det var något som förvånade mig. Medan jag satt där och åt mitt morgonägg och mina morgonknäckemackor lärde jag mig en sak som (enligt mig) är väldigt bra att veta:

"Bruket att skriva oe för 'ö' och ae för 'ä' har funnits länge och kommer från tyskan, där de två prickarna över a och o kunde ersättas av ett litet e skrivet ovanför bokstaven."

Språkförtjust som jag är blev jag väldigt till mig över denna information som nu hade trängt sig in i mitt huvud. Jag har aldrig tidigare reflekterat över varför det heter just oe, alltså varför man har just ett e efter o:et. Det är en sak som bara har varit helt självklar, så ska det ju vara liksom. Och nu vet jag alltså varför det är så. En himla bra sak att veta, tycker jag. Särskilt med tanke på att jag för inte så länge sedan - jag minns inte exakt i vilket sammanhang - läste en gammal handskriven text och funderade varför i hela havet människan hade skrivit en massa små e:n över en massa o:n och a:n som borde ha varit ö:n och ä:n. Men nu förstår jag ju. Det var tyskt inflytande. 

Ja, jösses vad man kan lära sig bara medan man sitter och tuggar på ett par knäckemackor.

17 april

Tentan i dag var både den första och den sista. Min första och sista muntliga tenta någonsin. Och framför allt: min sista tenta någonsin. Det var som sagt en tenta i språkhistoria. Jag klev in i språkhistorielärarens lilla kontor, och han gillade mig på stört. En pensionerad professor som blev smålycklig över att få prata om lite gamla runor och stavningsreformer en stund. När han ställde en fråga som jag inte kunde svara på berättade han i stället hur det låg till. Med nöje. Han visade "överkursmaterial" i sina pärmar, för han blev så glad över att jag hade läst på så bra i kursboken. En stund trodde han att jag hade fotografiskt minne, för att jag kunde alla årtal. Jag svarade att tyvärr har jag inte det. Det hade jag ju gärna haft. När han hade ställt den sista frågan - som jag inte alls kunde svaret på eftersom den inte var tagen ur kursboksmaterialet - log han nöjt och sa att han skulle ge mig VG. Sedan var det över och vi fortsatte prata om annat. Hans forskning, till exempel. Och dialekter. Till exempel i Stockholm. "Vurre", "slirre", "tjorre" och så vidare. Den pensionerade professorn blev till och med så till sig att han började härma olika dialekter. Vilket han för övrigt var väldigt bra på.

Hur som helst. Min sista tenta någonsin. Skönt! Nu är det "bara" ett och ett halvt examensarbete kvar. Sedan har jag gått och blivit en fröken.