11/11/2010

11 nov

Vad är grejen med hästar, egentligen? De är överallt. Och då menar jag inte överallt bokstavligen, utan överallt i musikvärlden. De har tagit över, på något sätt. Band och artister verkar inte kunna få nog av hästar. Här är några bandnamn som poppar upp i mitt huvud (det här är nämligen ett extremt vetenskapligt blogginlägg): Band Of Horses, HORSE The Band, Horse Feathers, Hold Your Horse Is, Crazy Horse, Sparklehorse, The Dark Horse Project, Pulled Apart By Horses, Beating A Horse To Death... Ni fattar. Man kan fortsätta. Men vem fan orkar det?

Och det slutar inte med bandnamnen. Nej, hästarna är med även i låttitlarna. Mine's Not A High Horse, A Horse Called Golgotha, Dark Horse, A Horse Is Not A Home, Born On A Horse, Flossing A Dead Horse, Wild Horses, All The Wild Horses. Även detta kan man fortsätta med. Och är hästarna inte med i bandnamnet eller låttiteln så ska skivan absolut heta något med häst (exempelvis Patti Smiths Horses eller Of Montreals Horse & Elephant Eatery (No Elephants Allowed)). Har man inte lyckats få med minst en häst i bandnamnet, låt- eller skivtiteln kan man sätta sitt hopp till skivomslaget. Det ser vi på bland annat Kents Tillbaka till samtiden och Josh Ritters The Animal Years.

Jag förstår om ni har hunnit bli rädda vid det här laget. Men det kommer tyvärr mer. Finns hästarna inte i bandnamnet, låttiteln, skivtiteln eller på omslaget så ska bandet/artisten givetvis ha minst en bandbild där en eller flera hästar förekommer. Nedan ser ni bilder på The Sound Of Animals Fighting, The Tallest Man On Earth och Hajen/Jaw Lesson/Idiot Wind (Tallest Man och Hajen är i och för sig tillsammans, så det kanske finns något slags gemensamt beslut i häst-grejen).

Hur började den här häst-trenden, egentligen? Är det bara jag som har funderat över varför alla hästar är överallt? Och är det inte hästar så är det björnar. Grizzly Bear, When Bears Attack!, Polar Bear Club, Meet A Bear, Bear, Minus The Bear, Bear In Heaven... Seriöst. Är det ingen mer som funderar över sådant här? En gång blev jag avslängd av en häst. Jag tror att den hette Hoppe. Eller är det kaniner som brukar heta så? Hoppe (eller vad den nu hette) satte av i galopp och jag kan ju ingenting om hästar så jag försökte hålla mig kvar men sedan slängde Hoppe av mig. Ganska skönt ändå att jag landade i gräset i stället för på grusvägen.

Älskade Vecko-Revyn, är jag normal?

3 comments:

B. said...

Visst är det komiskt med denna uppenbara djurtrend? Och svårt att hålla isär banden också. =S
Väldigt skumt indeed.

Oh, är du hästrädd alltså?
Själv är jag mest sympatiallergisk.

bea said...

Jag vet inte om jag är direkt hästrädd, ingen fobi liksom, men jag håller mig helst på avstånd. Klappar helst inte. Tror att de ska bitas (det kan de väl?).

Och ja, jätteskum trend!

B. said...

Ok. Naturligtvis kan de bitas. Det jag jag med. Men det är väl i och för sig lättare att diskutera bort en bitning med en människa.