13/06/2016

13 juni

Som ni märker har jag nu avslutat Blogg 100. Jag har ingen aning huruvida det verkligen hade gått hundra dagar eller ej, men vem orkar hålla koll på sådant. Nu hade jag ingen lust att blogga exakt varje dag längre, och då lägger jag av. Sådan är jag. Lite hipp som happ. Nu ska jag i alla fall ställa till med bildkalas. Det är dags att visa lite bilder från Emmas möhippa som ägde rum den 4 juni. Jag börjar på stört:


Vi var ett stort gäng som samlades utanför Emma och Simons lägenhet tidigt på morgonen. När vi kom in i lägenhet låg de båda fortfarande och sov, så Emma blev minst sagt chockad. Det var dock ingenting jämfört med vad som hände i samma sekund som jag knäppte bilden ovan, nämligen då Emma fick veta att hon skulle hoppa fallskärm för första gången i sitt liv.



Förberedelser inför hoppet.




Planet lastades.


Medan Emma flög runt uppe i luften förberedde vi andra en överraskning till henne. Vi målade en tavla tillsammans.



Så här blev den.


Mina objektiv är ju absolut inte lämpliga för att fota på långt håll, så det blev inga bilder på Emma i luften. Här är dock en bild på när hon landade.



Emma visade vilka superhjälte-poser hon gjorde på väg ner.


Efter fallskärmshoppet stannade vi vid flygklubben ett tag och käkade lunch. Njöt av solen. Sedan tog vi oss in till Linköping igen och besökte blombutiken Systrarna Grön. Eftersom Emma har beställt sin brudbukett där och eftersom hon smygdrömmer om att bli florist tillbringade vi några timmar i butiken med att just binda buketter. Och dricka bubbel.







När alla buketter var färdigbundna var det dags för Emma att byta om.


Först fattade hon inte riktigt vad hon höll på att byta om till.


... men snart klarnade det.


Emma blev en enhörning och vi tog en gruppbild.


Emmas nästa uppdrag var att sälja buketterna på stan.

























Såväl yngre som äldre charmades av enhörningen Emma.






En och annan kram blev det också.


Efter försäljningen blev det middag och sedan fortsatte en del av oss ut efter det. Hur det hela slutade ska vi kanske lämna osagt...

No comments: